En historia hämtad ur Tony Robbins bok, Verktyg för livet.

Soichiro Honda är mannen som startade det som senare skulle bli Honda – världens femte största bilföretag och den största tillverkaren av motorer för bilar, motorcyklar, gräsklippare och allt annat med motor i. Soichiro var en man som aldrig gav upp och han tillät aldrig problem, tragedier eller utmaningar att bli omständigheter som kom ivägen för honom. Tvärtom såg han ofta på sina största prövningar och utmaningar enbart som häckar i loppet mot sina drömmars mål (som för övrigt är Hondas slogan – ”The Power of Dreams”.

År 1938 var Soichiro en fattig student med en dröm om att utveckla en särskild kolvring som han ville sälja till Toyota. Han gick till skolan varje dag och på kvällar, nätter och helger satt han och arbetade på sin nya design. Han lade alla sina sista pengar på sitt arbete och tillslut satsade han även sin frus smycken på sitt projekt.

Efter år av nedlagt arbete var han äntligen klar med kolvringen som han var övertygad att Toyota skulle köpa. När han äntligen presenterade den för dem så tackade de nej. Han fick gå tillbaka till skolan där alla, inklusive lärarna, gjorde narr av honom och ifrågasatte hur han kunde designa något så löjligt.

Tror du han var frustrerad? Helt säkert. Var han pank? Ja. Gav han upp? Aldrig. Istället spenderade han de kommande fyra åren på att göra kolvringen bättre. Han presenterade den för Toyota på nytt och – de köpte den! Nu behövde han bara en fabrik för att bygga sina nya kolvar. Bara ett litet problem – den japanska regeringen var på väg in i andra världskriget och cementen som krävdes fanns inte att tillgå.

Än en gång såg det ut som att projektet skulle falla i stöpet. Ingen ville hjälpa honom. Gav han upp? Nej – han skulle ju bara bygga sin fabrik. Det var inte förhandlingsbart. Han samlade ihop ett par vänner och de jobbade dygnet runt på att komma på ett sätt att ta fram cement. Han fick sin fabrik uppförd och kunde slutligen producera sina kolvringar.

Här tar inte historien slut – under kriget bombade amerikanerna hans fabrik och förstörde större delar av den. Istället för att känna sig nedbruten samlade han sina anställda och uppmanade dem att följa planen i skyn. Tanken var att se var de släppte sina bensintankar. Saken var den att om de lyckades hitta dem, skulle de även hitta det råmaterial som de behövde för sin tillverking av kolvar. Det var råmaterial som inte fanns att tillgå i hela Japan!

När allt som han trodde hade hänt honom kom det en jordbävning som jämnade hans fabrik med marken och han blev tvungen att sälja resterna till Toyota. Där tar dock historien inte heller slut. När en dörr stängs, öppnas ju ofta en annan. När kriget var över befann sig Japan i ett absolut kaos. Allt ransonerades och bensin fanns nästan inte alls att tillgå. Soichiro kunde inte få tag på tillräckligt med bensin för att ta sig till marknaden för att handla mat.

Här tog han ett nytt beslut. Han kunde inte finna sig i denna situationen. Han frågade sig själv – hur kan jag använda de medel jag har tillgängliga för att ta mig till marknaden? Han hittade en liten gräsklipparmotor och fick idén att koppla den till sin cykel – den första motorbaserade cykeln föddes. Han körde den till coh från marknaden och snart började hans vänner be honom att bygga likadana till dem. Tillslut hade han byggt så många sådana motorcyklar att han bestämde sig för att bygga en ny fabrik för att skapa tillverkning.

Ett problem dock – han hade inga pengar och i Japan fanns inget tillgängligt riskkapital vid denna tiden? Han bestämde sig för att skriva till vartenda ägare av en cykelaffär i hela Japan och be dem att investera i hans ide. Av de 18.000 valde ungefär 3.000 st att investera och Soichiro Honda fick möjligheten att uppföra sin fabrik. Nu är det lätt att tro att allt gick som planerat – tvärtom.

När de första motorcyklarna kom ur fabriken var de stora och otympliga och få japaner ville köpa dem. Istället för att nedslås byggde Honda om dem så att de blev små och lätta. Honda 50 – eller Honda Cub – som sedan 1958 har sålts i mer än 60 miljoner exemplar – och tillverkas fortfarande idag, efter 50 år. Det blev helt enkelt en succé och Soichiro Honda fick Kejsarens speciella utmärkelse. Man kan hävda att Soichiro Honda hade tur med denna succé och att han blev känd över en natt – men som historien förtäljer ovan var det allt annat än tur…

Det är mycket man kan utläsa ur historien ovan:

Soichiro Honda bestämde sig för vad han ville
Han vidtog åtgärder
Han var uppmärksam på om det fungerar eller inte
Om det han gjorde inte fungerade så använde han sin flexibla inställning och justerade det han gjorde