Beslutsfattande i grupp

Sten, Sax eller Påse?

Du har säkert varit med i ett möte där du känner att ”wow” det här kommer att bli fantastiskt bra. Samtidigt har det kanske hänt att du känt det motsatta. Vad har varit skillnaden som gjort skillnaden.

Jag delar nedan min syn baserat på de plus 100 workshopar som jag har faciliterat runt om i världen, där vissa verkligen har förändrat världen och andra varit mindre framgångsrika. Vad lärde jag mig?

När människor arbetar tillsammans i en grupp kan vi definiera två olika dynamiker. Den ena är frågan eller innehållet: VAD som diskuteras eller HUR det hanteras. Den andra dynamiken handlar om relationer och själva processen - HUR den diskuteras, HUR frågor löses och HUR vi tar hand om de känslor som kommer upp; dvs. vad som händer mellan individerna i gruppen.

Det intressanta är att HUR beslutet har fattats kommer att ha stor inverkan på det framtida arbetet och genomförandet av det som har beslutats.

Om en minoritet uppfattar sig som förlorare kommer det att påverka det framtida arbetet på ett negativt sätt. Om olika konflikter inom gruppen fortfarande är olösta när beslutet fattas eller om en viktig diskussion avslutas brutalt och för snabbt kommer gruppen inte att vara så effektfull i genomförandet som den kunde ha varit.

Å andra sidan, om beslutsprocessen upplevs som rättvis och människor har haft möjlighet att påverka och bidra med sina egna erfarenheter och åsikter och verkligen känner att de har haft en chans att delta i beslutet, kommer gruppens effektfullhet att öka dramatiskt och sannolikheten för ett engagerat utförande och genomförande kommer att vara hög.

Effektfullt genomförande beror alltså i hög grad på HUR beslut fattas. Det är mycket mer sannolikt att människor verkligen stödjer ett beslut, även om det inte var 100% vad vissa ville, om behovet av deltagande i själva processen är tillfredsställt.

Ett dilemma är att vi ofta är mer skickliga och tränade i att hantera VAD-dimensionen: vi tenderar att vara handlingsorienterade med höga ambitioner att vara effektiva och att uppnå resultat. Vi kan lätt underskatta betydelsen av HUR-dimensionen. En del av problemet är att vi ofta mäts och belönas för snabba och ofta "snygga" resultat som är lätta att mäta.

Men för att utveckla resultat som är robusta och har fullt stöd av gruppmedlemmarna krävs en inkluderande process; en process som tar lite längre tid i början för att skapa riktiga team och välfungerande grupper, men som kommer att ge verkliga prestationer och hållbara resultat över tid.